babianbajs

Kan man designa om kroppen?

I vissa afrikanska kulturer anser man det vara snyggt med kvinnor som har lång hals. Därför trär man på metallringar för att sakta men säkert se till att töja ut halsen. Resultatet blir en läskigt lång hals vars ben själva aldrig skulle klara av att hålla den uppe. Och förr i tiden då kvinnorna skulle vara sjukligt smala så drog man åt sina korsetter så hårt att man fick inre blödningar. Men smala blev dem. Alltså kan man forma kroppen lite som man vill.

Men vore det inte lite spännande med någon ny form? Kanske se ut som Barbapappa, ha en stor utväxt i höften eller armar med lustiga vinklar.

För att uppnå detta tänker jag mej att man i tidiga år tar ett barn (som ännu inte vuxit klart) placerar barnet i den form som man vill "gjuta" den lustiga formen i. man matar sedan människan i formen genom ett rör. På så sett tvingar man kroppen att växa i detta begränsade utrymmet och för att få plats kommer nog kroppen försöka fylla ut formen så gott de går.

Tänk om man skulle placera en människa i en fyrkantig låda, de skulle se kul ut efter några år.

Jag började fundera på detta med nikotinplåster efter mitt senaste besök på apoteket. Där stod en tant och delade ut gratis plåster till höger och vänster. Och de slog mej hur oskyldigt de ser ut med plåster.

Visst måste det vara möjligt att skaffa sig ett beroende genom nikotinplåster?

Nikotinplåstren fungerar så att det på plåstrets insida finns en liten dos nikotin som går genom din hud och in i ditt blod, i lagom mängd, för att du ska slippa abstinensen av nikotinet som du annars är van att få genom dina cigaretter som du nu för femte gången försöker lägga av med, denna månaden. Plåstren finns i olika styrkor beroende på hur beroende du är av nikotinet och för att du på så sett ska kunna trappa ner.

Men tänk vad som skulle hända om en finnig liten kille i högstadiet skulle få tag i sin mammas nikotinplåster av starkaste sort. Ja det skulle nog räcka med två plåster så skulle de snurra bra mycket i hans huvud. Av niko-kicken.

Å tänk vilken syn när man smyger runt gympasalen på högstadieskolan och får se det "tuffa-gänget" som står i en ring å drar flera plåster samtidigt. Som de lyckats sno från deras föräldrar, eller ännu bättre fått någon att köpa ut till dem.

Fast jag är lite orolig för hur lätt det måste vara att ta en överdos. Tänk dej en nybörjare som drar en hel karta plåster i pannan, han kommer ju få hjärtflimmer och dö på två minuter.

Eller alla emosarna då! :P

Tänk dej själv att först skära upp handlederna och sedan sätta på nikotinplåster. Nikotinet kommer gå rakt in i blodet! Vilket jävla drag de kommer bli! :P

Å tänk när man om femton år är inne på en almen toalett i stan och ser gamla plåster som någon "knarkare" använt.

Jag har funderat på de där med himmelen.

Den är ju blå, men vart är de blå?

Ligger man på gräset och ser upp på himmelen så kan man omöjligt säga hur långt bort det blå är. Men jag ser i alla fall att det blå är över mej. Åker jag flygplan och kollar ut så är det likadant. Jag ser att himmelen som är över mej är blå, men kollar jag neråt så är det inte blått.
Men hur högt måste men åka för att komma till de blå?

Och varför syns de inte från rymden?

Läskigt.

Å sen setta med att det faktiskt är blått.

Vad jag har förstått så beror detta på att det i luften finns små droppar vatten som träffas av solljus, men molnen som är mer fyllda med vatten blir ju inte blå.

Hur kan det vara möjligt?

Borde inte himmelen vara vit och molnen blå?

Nog för att detta ämne är uttjatat nått så in i helvette, men ändå.

Jag måste erkänna att när detta med växthuseffekten började tas upp i media, så var jag helt säker på att detta skulle vara precis som: galna-ko-sjukan, det där farliga ämnet i chipsen, eller kanske som fågelinfluensan.

Alla de där sakerna som skulle utplåna hela mänskligheten inom en snar framtid. "Om vi inte gör något!"

Ja så varför gör vi aldrig något, när de blir sådär?

Jo, vi har ju varit med om detta så många gånger förut.

Forskarna inser att något håller på att explodera. Vi "vanliga" håller andan, blundar och räknar till tio. Och när vi öppnar ögonen igen så hoppas vi att allt är över.

Och mycket riktigt, nio av tio gånger fungerar denna spela död mekanismen. Men kanske inte denna gång.

Eller?

Jag börjar inse att detta inte är någon modegrej som snart kommer glömmas bort och därmed försvinna.

Nej, jag har hållit andan och räknat till tio flera gånger!

Men är detta med växthuseffekten verkligen ett problem?

Jag har i alla fall alltid tyckt att vi har ett så tråkigt klimat här uppe i norr. Kanske skulle det göra nytta om vi kunde höja utomhustemperaturen några grader.

Eller i alla fall vatten temperaturen. Men det gör man inte utan vidare, nä, för om man ska höja vattentemperaturen så måste man försöka sätta snurr på någon av vattenströmmarna så dem leder hit de varma vattnet. Men, vi är på god väg att lyckas med detta tror jag.

Så jag skulle vilja säga:

Keep on the good work! Fortsätt att köra på tomgång och spruta hårsprej I atmosfären. Men glöm inte å säga till mej när jag kan sluta hålla andan och börja titta igen.

Ja det finns nog ingenting som jag stör mej på mer i klädväg än Crocs.

Denna pastellfärgade plasttoffla som var och varannan människa envisas med att bära. Och som marknadsförs under namnet Foppatoffel.
Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är med dem som får mej att må så dåligt, men dåligt mår jag!


Värst var det nog förra sommaren då jag och mina kompisar utlyste en tävling om vem som kunde ta flest bilder med telefonerna, på människor i Crocs på kungstorget, då vi jobbade där.
Det hela urartade ganska snart då vi såg för mycket folk för att ha en chans att hinna fota alla. Och efter bara några timmar var våra mobilminnen fulla och vi gav upp.

Jag trodde att Crocsen skulle vara borta till denna sommar, men där tog jag tydligen fel, har sett massa folk på stan i Crocs redan! Man blir ju mörkrädd.

Jibbitz

En annan sjuk grej med dessa tofflor är att man kan få köpa små plastpluppar, som kallas "Jibbitz" detta är små plastbitar som man kan sätta i de urstansade hålen på skorna.

Jag slår vad om att de bitar man stansat ut skickas till kina där någon stackars liten barnarbetare sitter och målar smailisar på dem, för att sedan skicka tillbaks dem hit så vi kan köpa dem och trycka tillbaks bitarna i hålen.

Varför ens stansa ut hål om man nu ändå ska köpa "reservdelar" för att bygga ihop dem igen?

Vem skulle få för sig att köpa små tygbitar för att sy på sin nätbringa så att den till slut blev som en t-shirt?

Här följer utvärderingen av min smått misslyckade undersökning.

Min undersökning pågick under 25 dagar.

Under dessa dagar har jag haft 66st besökare, varav 6st har svarat på min fråga.

Förvånansvärt dåligt resultat måste jag säga. Att det inte var så många som besökt min sida gör mej inte särskilt överraskad med tanke på att jag inte skrivit något nytt.

Kanske så skulle det kunna vara till tröst att tänka att det kanske är samma människor som besökt mej flera gånger och att jag därför inte fått så många svar.

Tanken var att jag skulle presentera mitt resultat i procentform, men nu tvekar jag lite...

A ja, jag får stå mitt kast och här kommer den sorgliga men ack så sanna sanningen:

Jordens befolkning: 6 639 000 000pers, varav 10% har tillgång till internet.

Av jordens befolkning som har tillgång till internet så har:

0,000000006% hittat till min sida genom en annan sida.

0,0000000015% hittat till min sida genom att sett någon av mina kommentarer på någons blogg.

0,0000000015% hittat till min sida genom att jag kommenterat deras blogg.

0,00000009% hittat till min sida, men inte läst något alls.

Måste erkänna att detta känns lite tungt...

Men ska nu försöka att inte vara så statistikkåt, utan i stället gå in helt för att skriva, skriva och åter skriva.

Så håll till godo!