babianbajs

Låt oss säga att man har ett rep som är oändligt långt framför sig.

Man står någonstans utmed repet och ser sig om åt båda hållen. Man ser att repet fortsätter i all oändlighet i båda riktningar.
(Ett rep som har dessa egenskaper kallas för: "ett oändligt långt rep").

Om man nu tar fram en sax och klipper av repet. Då har jag plötsligt skapat två rep.
Två oändligt långa rep där jag står i ena änden.

Jag hade alltså från början ett oändligt långt rep.

Men nu har jag två oändligt långa rep.

Har då repet blivit längre?

Många gånger har tanken slagit mig.

Men jag har slagit tillbaks, ännu hårdare.

Och fram tills i går även lyckats slå knockout på tanken.

Men så i går när tanken på att återuppta bloggen fick lite extra styrka, så slog den mig så hårt att det svartnade för ögonen och jag känner mig nästintill tvungen att börja skriva igen.

Så nu kan ni/du eventuella läsare, återigen se fram emot fler: funderingar, reflektioner, uppfinningar, åsikter samt ett och annat skrivblocksklotter.

Skrivblocksklotter som mer och mer kommit att uppta min tid vid högskolans björklaminerade skrivbänkar.